Att fånga Entei

Sedan min senaste uppdatering om mitt Pokémon crystal-äventyr har jag kommit långt. I sammanfattning har jag:
* Slagit alla gym utom det sista, där jag kommit halvvägs igenom tränarna.
* Slagit Team Rocket i Radio Tower
* Stött på både Entei och Raikou i det vilda, vilket är bra, eftersom jag nu har dem i min pokédex och kan se vart de tar vägen.
* Fångat Suicune. Jag försökte två gånger, den första gjorde jag slut på alla mina Ultra Balls, Fast Balls och Heavy Balls utan att fånga den, andra gången räckte det med en enda Fast Ball, konstigt nog. Det är klart att det är en bravur att fånga Suicune, även om jag inte har någon användning av den eftersom jag bara tränar eldpokémon.
* Bytt över Vulpix och Ponyta till spelet, men lämnat Vulpix på datorn efter att jag insett att den inte var starkt nog för att platsa i mitt lag.
* Utvecklat Charmeleon till en Charizard, utvecklad Quilava till en Thyphlosion, utvecklat Ponyta till en Rapidash och insett att jag inte kan utveckla Growlithe förrän den är på level 50; annars lär den sig aldrig Flamethrower.
* Tränat mina pokémon så att alla ligger på minst level 40.

De tre legendariska hundarna Raikou, Entei och Suicune

Min plan nu är att fånga Entei, och detta tänkte jag göra innan jag fortsätter mot något annat. Det kommer att bli svårt, eftersom den aldrig stannar på ett ställe, men jag ska klara det. Jag har en plan. Den består av att fånga en Gastly, se till att den lär sig Mean Look (som gör att en pokémon inte kan rymma) och Hypnosis (som gör att en pokémon somnar), ge den mycket Rare Candy (som gör att en pokémon går upp i level) och när de är slut, sätta in den på dagiset. Sedan ska jag mata den med mycket Carbos, så att dess Speed höjs. Därefter är det bara att ge sig ut och leta efter hundarna.

För att göra detta behöver jag först fånga en Gastly, och dessa kommer bara fram på natten. Alltså måste jag börja med att vänta tills det blir kväll... Nåja, tills dess kan jag ju börja med att bygga upp mitt lager av Ultra Balls, Fast Balls och Carbos.

Nästa gång vi hörs hoppas jag att jag äger en Entei! Tills vidare, ha det bra!

En oväntad julklapp till mig själv

Det är jul nu, vilket innebär att jag är hemma i mina föräldrars hus. Där kan allting hända...

Jag letade igenom ett förråd, utan att egentligen leta efter något särskilt. Vad fann jag där, om inte de tre pokémongosedjur som jag och min syster ägde som små? Ni kan förstå att min glädje och förvåning var stor. Dessa har varit borta i ett antal år och jag har ofta funderat över var de blev av. Jag trodde de hade blivit skänkta till välgörenhet eller någon second handaffär, men hela den här tiden låg de alltså i en påse i förrådet och bara väntade på att bli hittade.

Nöjd Hanna är nöjd. Den bästa julklappen jag givit mig själv på mycket länge! Min samling av pokémonfigurer är nu utökad med gosedjur.

Jag minns när vi fick dessa. Den första vi ägde, Squirtle, inhandlades under en semester på Gran Canaria. Min syster var sjuk, så hon fick ligga hemma medan jag och föräldrarna var ute på nöjesfält. Inte så roligt för henne... Så som tröst fick hon Squirtle. Det var jag som valde den, och jag gick enbart efter vilken pokémon jag hade velat ha (Squirtle var min favoritpokémon) och tänkte inte särskilt mycket på vad min syster hade velat ha. Jag var också fruktansvärt avundsjuk på att hon fick ett pokémongosedjur, medan jag "bara" fick gå på nöjesfält... Logiken hos ett småbarn är slående!

De andra två fick vi samtidigt, av mormor. Varför minns jag inte, men jag minns att vi stod i vår hall och att vi fick dem oinslagna. Jag fick Snorlax och min syster fick Poliwhirl. Återigen var jag avundsjuk på att min syster fick en mycket roligare pokémon än jag. (Hon kommenterar att hon var väldigt nöjd över att få Poliwhirl, som var mycket roligare än Snorlax. Bra att vi var överrens i alla fall...)

Nåja, numera är jag inte avundsjuk. Dels för att jag inte gör sånt längre (i lika stor utsträckning i alla fall...) men också för att de numera alla är mina! Moahahaha!

God Jul!

Ecruteak Gym och Charmander

Mycket har hänt sedan sist. Jag har slagit Ecruteak Gym utan några större problem. Det var förvånansvärt enkelt, faktiskt. I Ecuteaks gym tränar man spökpokémon. Bara Gastly, Haunter så långt man kunde se, förutom hos ledare som till och med hade en Gengar. När den sändes fram blev jag aningen nervös, men lyckligtvis hade jag min Growlithe som kan bite. I generation II är bite en dark-attack, vilket är effektivt mot spöken.

Wooper

När gymmet var besegrat begav jag mig mot Eevee-huset, där jag tog mig ann samtliga av Eevees utvecklingar med min Magmar, för att träna den till samma nivå som mina två andra pokémon. Detta lyckades bra och alla tre ligger nu på level 28. När flickorna var besegrade fick jag Surf. Plötsligt fann jag mig i en position där jag behövde en vattenpokémon. Jag hade självfallet räknat med detta, men när stunden väl kom var jag inte särskilt förberedd. Det slutade med att jag jagade tvärs över halva Johto samt Bulbapedia efter en vattenpokémon som man inte behövde ett fiskespö för att fånga. Bulbapedia visade vägen och jag kunde till slut fånga en Wooper på level 4. (Enligt Bulbapedia är den normala storleken för en Wooper 40 centimeter. Hm, och ändå lyckas den bära hela stora mig över vattenmassorna... Jo då, det är troligt. Men det är ju trots allt sådana fåniga företeelser som gör pokémon så otroligt charmigt.)

Med hjälp av min nyvunna pokémon kunde jag ta mig över vattnet och närma mig Mahogany Town. Väl där hände något alldeles speciellt -jag fick en tillökning till mitt lag.

Charmander

Min vän Jesper hade varit vänlig nog att leta upp sitt pokémon röd för att sedan byta en Charmander med mig. Himla roligt! Jag kan behöva utökning av mitt lag om jag ska ta mig igenom hela spelet.

När jag fick Charmander var den på level 6, men tack vare att jag kunde träna den mot mycket starkare pokémon än den själv, samt att den får boostad exp på grund av att den är en bytt pokémon, kunde jag snabbt få den att växa. Numera är den på level 19 och den har även utvecklats till en Charmeleon. Men ännu har den 10 levlar kvar innan den är på samma nivå som mina övriga pokémon. Förhoppningsvis kommer det inte ta alltför lång tid.

Just nu utför jag uppdrag vid Lake of Rage. För tillfället letar jag upp alla de tränare och saker jag kan hitta, och därefter tänkte jag ta mig an Red Gyarados.

To be continued....

Goldenrod och Ecruteak

Croconaw

Master Quest of Doom - Reloaded fortsätter. Jag har tagit mig igenom Goldenrod City utan några problem, även om gymledaren Whitneys Miltank alltid är lite läskig.

Quilava och Growlithe har tagit sig upp till level 26, men ligger inte mer än ungefär 4 levlar över vad övriga tränares pokémon ligger på. Detta blev uppenbart när jag mötte min rival i Burned Tower i Ecruteak City. Mina fina eldpokémon var ingen match för hans Croconaw på level 22. Efter det första nederlaget beslutade jag att träna mina pokémon i väntan på förstärkning i form av Magmar.



Magmar

Som ni säkert minns väntade jag på att träffa på Bill i Ecuteak för att kunna byta pokémon med mitt pokémon blå. Jag träffade mycket riktigt på Bill på Ecruteaks pokémoncenter. Han berättade att han hade lagat the Time Capsule, men att man inte skulle kunna använda den förrän nästa dag. Det var ett riktigt frustrerande besked att få. Den eftermiddagen, kvällen och natten som jag behövde vänta kändes oändligt långa. Men imorse var det äntligen dags! Magmar byttes mot en spearow jag fångat enkom för detta, och mitt team består numera av tre eldpokémon.

Men jag måste erkänna att jag var alldeles för ivrig för att kunna vänta med att slå min rival. Jag väntade varken på magmar eller på att mina pokémon skulle växa särskilt mycket. Jag tog upp Growlithe en level, sen körde jag igen. Detta resulterade i ännu ett nederlag. Inte särskilt förvånande. Nåväl, jag försökte igen, (skam den som ger sig.) och den här gången gick det bra, om än knappt. Growlithe låg nere för räkning och Quilavas liv var nere på rött. Men det gick!

Nu är även de tre legendariska hundarna utsläppta, och bland dem hoppas jag självfallet kunna få tag i Entei, förr eller senare. Vi får se hur det går med det, de är ju som bekant väldigt svåra att fånga eftersom de aldrig stannar på samma ställe.

I nästa avsnitt får ni förhoppningsvis höra om mina bravader på Ecuteak Gym och hos Eevee-tjejerna.

Tills vidare, Pokémona på!

Master Quest of Doom - Reloaded

Igår gav jag mig ut på ett nytt äventyr i Pokémon Crystals värld. Mitt förra fick ett abrupt slut, men nu tar jag nya tag!

Den här gången har jag planerat att endast hålla mig med eldpokémon. För det allra mesta har jag ingen eldpokémon i mitt team, varför då inte gå rakt emot sig själv och fylla alla sex platser med dem? Roligt roligt!

Det kommer att bli svårt, helt klart. Jag kommer säkert förbanna dem i evinnerlighet när jag möter en tränare med enbart vattenpokémon. Att träna ett team med enbart en typ är egentligen idioti; man hamnar automatiskt i underläge från första början. Det räcker med att motståndaren har en hyggligt stark pokémon av en typ med fördel, så är man för det mesta körd. Jag kommer få jobba hårt med att träna mina pokémon. De kommer behöva ligga långt över övrigt pokémon för att vi ska ha någon chans. Förhoppningsvis orkar jag med detta, men vi får se.


Starterpokémon; Cyndaquil



Ännu en gång valde jag att försöka ta mig igen Pokémon Crystal. Pokémon blå kan jag inte börja om på, där har jag (som tidigare nämnts) fångat alla 150 pokémon (Mew är tyvärr ej inkluderad, eftersom det kräver en glitch.), så det spelet kan jag inte radera. Jag kan ju inte elda upp resultatet av mitt livslånga mål. I pokémon gul får man inte välja startpokémon, utan tilldelas en Pikachu. Där med hade jag inte kunnat välja en eldpokémon att bygga mitt lag kring, så redan där hade uppdraget misslyckats. Därmed fick det bli Pokémon Crystal.



Hittills har jag kommit till Azalea town, besegrat de två första gymledarna, tagit mig igenom Ilex forest och är nu på väg mot Goldenrod City. Detta är avklarat på dryga 2 timmar, känns som en okej tid.



Growlithe



Som starter valde jag självfallet Cyndaquil och jag har därefter lyckats fånga en Growlithe. Båda dessa är nu på level 19, och Cyndaquil har utvecklats till Quilava. Att hitta fler eldpokémon har dock visat sig bli svårt... När jag letade runt på Bulbapedia insåg jag snabbt att de resterande eldpokémon som finnas att finna på Pokémon Crystal alla finns i Kanto. Detta innebär att jag skulle behöva klara mig igenom hela Johto, inklusive Pokémonligan, med endast två pokémon, där båda dessa är av samma typ! Jag tror vi alla inser att detta vore nästintill en omöjlighet. Jag har därför beslutat att byta över en magmar, en vulpix och en ponyta från mitt Pokémon blå, för att jag över huvud taget ska ha en chans. Detta kommer dock att dröja en stund, eftersom jag inte kan öppna Time Capsule, och därmed möjliggöra byten med äldre spel, förrän jag träffat Bill i Ecruteak city.

Jag hastar vidare mot Goldenrod och senare Ecruteak och fler pokémon! Följ den spännande fortsättningen, här på Pikachugult, inom en snar framtid.

Pärlplatta: Dratini

Jag insåg just att jag än så länge faktiskt bara har gjort vattenpokémon som pärlplattor. Än en gång lyser min kärlek till vattentypen igenom. Tänka sig. (Rent teoretiskt sett är ju Dratini endast en drakpokémon, men det faktum att den bor i vatten och kan lära sig vattenattacker gör att jag alltid har sett den som en drak/vattenpokémon.)

Bilden jag använde som utgångspunkt

Detta är alltså Dratini, som jag hoppas att man ser. (Om inte annat så står det i titeln...) Den här tog cirka två timmar att göra. Jag hade mest problem med ögonen. Generellt brukar det vara just ögonen som är det svåraste att göra på pokémonpärlplattor. Jag gjorde om dessa cirka fem gånger innan detta blev slutresultatet. Jag är fortfarande inte nöjd. De ser ganska konstiga ut, måste jag säga. Men jag tror inte att det går att få dem bättre när man gör den i den här storleken. Gör man den i större storlek blir det så klart lättare att få det bra.

Den är dessutom lätt oproportionerlig, men överlag är jag ganska nöjd med den. Den är klart mycket mer komplicerad än Poliwag och Poliwhirl, vill jag lova.

Kthxbai.

I fokus: #94 Gengar

Gengar

Vi börjar nu närma oss slutet på inläggen om mitt drömteam, med endast två kvar (ett inlägg kvar om man räknar detta). Dagens inlägg handlar, som titeln och bilden antyder, om spökpokémonen Gengar. Familjen Gastly-Haunter-Gengar är som bekant de enda spökpokémonen i generation I, (i likhet med familjen Dratini-Dragonair-Dragonite som är de enda drakpokémonen) något som jag finner högst intressant. Kanske var det så att det från början var menat att det skulle finnas så väldigt få av dessa båda sorter eftersom de båda är något mystiska arter som i sig även är väldigt starka. Det får ju inte bli för mycket av det goda...

Gengar är en Ghost/Poison-pokémon med dessa Base Stats:

Hit points: 60, Attack: 65, Defense: 60, Special attack: 130, Special defense: 75, Speed: 110

Det finns helt klart pokémon med högre Base Stats, men det faktum att normal- och fightingattacker inte alls biter på den är ju helt klart ett stort plus. Dessutom lär den sig väldigt intressanta och effektiva attacker. Man vill till exempel inte missa att ha en Gengar med kombinationen Hypnosis och Dream Eater. Jag är ett oerhört stort fan av den kombinationen - fienden somnar, man tar bort liv från den samtidigt som man får liv själv. Och nu pratar vi inte Leach Life-skada, utan rejäl skada och en ganska bra bit liv som man får själv. Andra värdefulla attacker att ge Gengar är till exempel Night Shade och Psychic.

Ett minus med Gengar är förstås att man måste byta sin Haunter med en annan tränare för att den ska utvecklas. Det är inte alla som har tillgång till varken link cable eller en annan game boy med ett till pokémonspel. Jag har lyckligtvis det, men det är ju helt klart en chans som försvinner för de som inte har det.


Clefairy

 

Lite kuriosa om Gengar är att många pokémonfans faktiskt tror att Gengar är Clefairys spöke. De stora likheterna i kroppsform och övrigt utseende och det faktum att det inte kan skada varandra, i och med att Clefairy är en Normalpokémon, är de två största anledningarna till att det skulle vara så. Att även Clefairy från början skulle ha varit pokémons maskot istället för Pikachu och att Gengar benämns som en Shadow Pokémon (den skulle alltså vara Clefairys skugga) har också nämnts som argument.

Tvserien online

Det finns ett flertal ställen där man kan streama pokémonserien online, dock har jag ännu inte funnit någonstans att se den på svenska, vilket självklart vore det ultimata, med tanke på nostalgivärdet i det... Men tills vidare får man väl nöja sig med avsnitten på engelska.

Jag brukar använda mig av Pokemonepisode.org, där man lätt kan navigera mellan olika säsonger och avsnitt. Det finns fyra olika alternativ på versioner av avsnitten och minst en av dem brukar vara riktigt bra. För mig brukar det första alternativet fungera bra.

Vad som är intressant med tvserien är alla de fel och orimligheter som förekomer. Under varje avsnitt brukar det bli ungefär tre facepalms för min del. Ta bara det avsnittet där Ash slår Brock för sin första badge. Han gör det med Pikachu. Mot en Geodude och en Onix. Pikachu använder elattacker. Det spelar ingen roll hur mycket de laddar upp Pikachu, både Geodude och Onix är fortfarnde gjorda av sten. Sten leder inte elektricitet.

Länk till den episoden hittar ni här. (Runt 12.45 börjar deras andra match, där detta sker)

Andra roliga missar hittar man t ex. i Mystery at the Lighthouse (som du hittar här.), där en Dragonite målas upp som en mystisk pokémon som ingen känner till (i samma program ser man för övrigt MewTwo målad på en dörr tillsammans med en massa andra pokémon. Jag misstänker starkt att MewTwo ännu inte var känd för världen vid det tillfället. Suck...). Pokémonforskaren Bill försöker ta reda på vad för pokémon det är och allt är mycket mystiskt och spännande. Att man nte känner till vad Dragonite är för pokémon kan jag köpa - den är ju oerhört ovanlig. Men det de missat är att i nästa avsnitt, Electric Shock Showdown, berättar Ashs pokédex att en Raichus elchocker är starka nog att sätta en Dragonite ur spel. Alltså vet pokédexen vad en Dragonite är, och man har dessutom sett minst en match mellan en Raichu och en Dragonite där man kunnat konstatera detta. Ändå känner inte pokémonforskaren Bill till denna pokémon, bara några dagar innan detta pokédexinlägg dyker upp.

Låter detta rimligt och trovärdigt, tycker ni?

Nåväl. Serien är charmig så det förslår ändå. Och att man själv kan mer om pokémon än de som skapat serien hör liksom till.

(PS. Känner du till en bra sida där man kan se de första avsnitten på svenska? Berätta för världen!)

I fokus: #130 Gyarados

Gyarados

En av de pokémon som alltid är självklar i mitt team är Gyarados. Tänk om pokémon fanns på riktigt. Tänk dig då att ha en Gyarados, en enorm vattendrake som vrålar mot motståndaren. Jag är fullkomligt övertygad om att de flesta tränare och pokémon skulle springa åt andra hållet. Men om man bortser hur fantastiskt cool och skräckinjagande den ser ut så har den faktiskt en hel del andra bra egenskaper. Som dessa underbara Base Stats:

Hit points: 95, Attack: 125, Defense: 79, Special attack: 60, Special defense: 100, Speed: 81

Det faktum att den dessutom kan lära sig de flesta attacker (däribland Thunder och Flame Thrower) gör den inte precis sämre. Den är egentligen bara riktigt svag mot elattacker, där den har dubbel svaghet i och med sin water/flying-typ. Vad kanske färre vet är att även rock är effektivt mot Gyarados, i och med dess flying-typ. Dock är ju även Gyarados effektiv mot rockpokémon i och med sin water-typ. Så enligt min mening är det egentligen bara elektriska pokémon som rår på den - en klar fördel!

Vilka nackdelar finns då?

Som så ofta med riktigt starka pokémon är den ganska jobbig att träna upp (T ex. Dragonite, Alakazam...). Jag kan förstå om det inte är alla som orkar trilskas med och irriteras över sin fullkomligt värdelösa Magikarp ända fram till level 20. Jag gör det inte alltid, jag heller. Vilken tur att dagiset finns!

I övrigt kan jag bara se den nackdel som finns i och med de elektriskapokémonen, den har ju som sagt dubbel svaghet mot dem. Men undviker man bara att använda just Gyarados mot de elektriska pokémonen, så bör det inte bli något problem.

Lite kuriosa angående Gyarados namn är att den från början var tänkt att heta Skullkraken i den engelska versionen. (Kraken refererar självklart till det nordiska, mytologiska sjöodjuret) Tyvärr blev detta omöjligt i och med att ett namn max kan ha 10 bokstäver. Man fick då i sista stund ändra till det japanska namnet.

Vill du läsa mer om Gyarados? Bulbapedia är grejen!

Pärlplatta: Poliwhirl

När jag la upp Poliwag sist så blev jag så pepp på att fortsätta med den familjen, så jag har nu även gjort Poliwhirl. Kanske jag ger mig på Poliwrath senare, vem vet?

Bilden jag använde som motiv

Detta blev slutresultatet efter en timmes arbete, och det inkluderar tid för att leta mörkblå pärlor (som jag inte har som separerad färg) samt den tid det tog att bygga upp den igen efter att den blev totalförstörd när ungefär halva var lagd. Så man kan enkelt utgå ifrån att den egentligen inte alls behöver ta särskilt lång tid, och ändå blir den ganska snygg.

(...Jag lovar att ni ska få se några av mina lite mer avancerade pokémonpärlplattor någon gång också. För jag såna också... faktiskt.)

Work in progress:

I fokus: #9 Blastoise

När jag väljer startpokémon, väljer jag nästan alltid Squirtle. Enda anledningen till att jag skulle välja Charmander eller Bulbasaur är om jag planerar att göra något särskilt med spelet. (Som den gången då jag bestämde mig för att bara använda mig av drakar - då var ju Charmander ett självklart val).

Varför väljer jag Squirtle? Tja, för det första har jag alltid haft en väldigt stor svaghet för vattenpokémon. De är alla snygga och kan lära sig både vatten- och isattacker, där is är en stor favorit - funkar mot nästan allt! Om man väljer Squirtle får man dessutom en självklar bärare av den mycket användbara och ärofyllda HM 03 - Surf. (Och verkligen - vem vill inte ha en sjukt stor sköldpadda med kanoner på ryggen?)

Dess Base Stats ser ut såhär:
Hit Points: 79, Attack: 83, Defense: 100, Special Attack: 85, Special Defense: 105, Speed: 78

Inte väldigt mycket att skryta med om man jämför med till exempel Dragonite (som av någon anledning har blivit någon sorts jämförelsenorm för mig, trots att Dragonite ligger lång över de flesta pokémon i de flesta allra kategorier) men jämför man med andra vattenpokémon så som Starmie, Slowbro eller Golduck så står sig Blastoise riktigt bra.

Att byta ut sin startpokémon har aldrig kommit på fråga för min del, eftersom jag alltid får väldigt starka band till den första pokémonen - det är alltid lite jobbigt att överge ett gammalt spel för ett nytt, eftersom det innebär att man tar bort sina pokémon. Startpokémonen brukar även fungera väldigt bra ända in i slutet, så jag ser ingen egentlig anledning att byta bort den. Och när man har chansen att få en stark pokémon av en speciell typ redan från början måste man ju göra det bästa av det. Gräspokémon kan man hitta ganska snart, eldpokémon har jag lite svårt för.

Därför är Blastoise alltid en självklar del av mitt drömteam.

Vill du läsa mer om Blastoise? Den finns (som alltid) på Bulbapedia.

Lance, the Dragon Trainer

Den mest episka pokémontränare som någonsin existerat måste helt klart vara Lance (The Dragon Trainer. Wooosh!). Det är inte bara det att han faktiskt leder The Elite Four (!), han tränar dessutom endast drakar. De tar lång tid att träna, och de är svåra att fånga, precis som Lance själv säger, men sen är de helt klar överlägsna allting annat. De har otrolig attackstyrka och kan lära sig många olika attacker som inte tillhör deras typer.



Aerodactyl



En tråkig aspekt med dem (detta har jag pratat om förut) är dock att det i generation I bara finns tre pokémon som faktiskt har Dragon som typ, och dessa är Dragonitefamiljen. Trots detta finns det andra pokémon som helt uppenbart också är drakar, men som ändå inte fått det som typ. Varför man gjort så kan jag över huvud taget inte förstå, för de är uppenbarligen medvtena om det själva, i och med att draktränare Lance använder sig av t ex. Gyarados och Aerodactyl, som faktiskt inte regelrätt räknas som drakar...



Gyarados

Jag vill bara påpeka att Lance inte bara ser sjukt cool ut i sina identiska mantlar (han ska tydligen ha en hel garderob full av dem), han tränar dessutom de colaste pokémon som finns och leder the Elite Four. Vad mer finns det att säga? Inte mycket.

Jag gav mig faktiskt på att vara draktränare en gång. Jag startade pokémon blå med målet att bara använda mig av drakar. Jag fick tyvärr överge detta när jag insåg att jag inte kunde klara mig på enbart Charizard ända fram tills man kan få Magikarp och Horsea.

Mitt team den gången bestod i alla fall slutligen av:
Charizard
Aerodactyl
Gyarados x2
Dragonite
Seadra

Det var riktigt roligt, men det var också något frustrerande att inte få vissa av sina slutpokémon förrän alldeles i slutet av spelet, och att därefter försöka träna upp alla på en gång till gångbara levlar... tja, det var väl inte alltför spännande. Så jag beundrar Lance som tog sig igenom det, men jag förstår ändå att belöningen verkligen är mödan värd. För de är grymma, och det finns inte mycket mer att säga.

Avslutningsvis. Ashs Charizard och Pikachu vs. Lances Dragonite!

(och det är skrattretande att Pikachu skulle slå Dragonite, även om den redan är försvagad. Men mer om det en annan gång!)

I fokus: #28 Sandslash

Sandslash

En av de pokémon som jag alltid har i mitt drömteam är Sandslash. Den är kanske inte en självklar del av ett ultimat team för många, men för mig har den alltid varit det. Faktum är att Sandslash är den jag tar till när ingenting annat fungerar. Ändå är inte Base Statsen de bästa man sett.

Base Stats:
Hit Points: 75, Attack: 100, Defense: 110, Special attack: 45, Special Defense: 55, Speed: 65

Jämför man dessa med till exempel Dragonites Base Stats så är alla Sandslashs värden ganska mycket lägre, utom Defense där Sandslash faktiskt briljerar med 15 mer än Dragonite. Men anledningen till att jag anser att Sandslash är en alldeles fantastisk del av ett team, är att man kan lära den mindre bra HMs (mindre bra ur attacksynpunkt, självfallet) så som Strength och Cut utan att det påverkar hur bra pokémonen faktiskt är i strid. En Sandslash klarar sig faktiskt hela vägen med att bara använda Dig (helt klart värt att ge sin Dig-TM till Sandslash) och Slash, medan man med andra pokémon skulle behöva lida av att ta bort attacker som kan vara oerhört användbara.

Både Dig och Slash är väldigt kraftfulla attacker som gör mycket skada. Slash gör mycket skada och har dessutom en mycket hög critical hit ratio. Dig är en groundattack som är effektivt mot fire, electric, poison och rock och är en livsviktig del av min strategi eftersom det är den enda attacken jag använder mig av som är effektiv mot rena electrictyper.

I och med Sandslash får man alltså en pokémon som du utan dåligt samvete eller större tankar kan ge både Strength och Cut och dessutom lära Dig. Då får en tre-i-ett pokémon, som jag skulle vilja kalla det. Dess mycket höga defensevärde och relativt höga Hit Pointsvärde gör dessutom att den inte svimmar så lätt, om man inte sätter ut den mot en water-, ice- eller grasspokémon.

Man skulle helt enkelt kunna sammanfatta det i;
Sandslash for the Win!

Vill du läsa mer om Sandslash? Den finns på Bulbapedia.

Mitt Master Quest of Doom, del II

Nu följer den spännande (...?) fortsättningen på mitt Master Quest of Doom. Har du inte läst del ett? Här hittar du den.

Min speltid är nu 9 timmar och 40 minuter och mitt team består numera av Bayleef, Pigeotto, Growlithe, Gastly, Sudowoodo och Poliwag. Jag tycker fortfarande att jag har för få pokémon från generation II. Jag måste försöka bättra mig på den punkten, men de jag har hittat hittills har helt enkelt inte känts värda. Dock planerar jag ju att ha en Eeveeutveckling från gen II samt Skarmory, som jag minns att jag tyckte om förra gången jag spelade. Ett är i alla fall säkert; jag kan inte fortsätta att använda mig av Pigeotto länge till. Jag har aldrig gillat den, men jag lär behöva en flyingpokémon.

Scyther

Jag har stött på lite problem sedan sist. Jag fick problem med det andra gymmet, i Azalea Town. Jag blev riktigt överraskad över ledarens Scyther, som lyckades ta ner alla mina pokémon, så det var bara att köra om. Det kändes faktiskt som ett riktigt bakslag, särskilt som jag aldrig har haft någon större respekt för bugpokémon. (Oops!) Men efter det har det gått bra. Jag klarade Goldensrods gym ganska lätt och jag har nu tagit mig vidare till Ecruteak City och har även fortsatt därifrån till både Olivine City och Mahogany Town, utan att ha slagit någon av gymledarna eftersom de alla varit borta. Men jag har precis slagit min rival i Burned Tower i Ecruteak City och ska nu släppa ut de tre legendariska hundarna. Därefter ska jag slå flickorna med Eeveeutvecklingar, där jag tydligen ska få Surf. Därefter ska jag fortsätta till gymmet i Ecruteak som bör ha öppnats igen då.

Därefter får jag se. Jag får väl använda mig av min nyvunna Surf någonstans. Jag antar att jag antingen ska upp till Lake of Rage eller ta mig vidare till Cianwood Islands.

I övrigt kan jag berätta att jag faktiskt har riktigt, riktigt kul! Det är väldigt roligt med nya pokémon och nya attacker och jag njuter av att faktiskt inte kunna allting, av att behöva tänka efter ordentligt, av att behöva ta reda på vad attackerna gör, av att försöka bedöma situationer jag inte är helt van vid. Jag till och med njuter av hur fantastiskt dryg min rival är, om man jämför med Red/Blue/Yellows rival som är rena ängeln i jämförelse. Jag lär spela Pokémon Crystal oftare, det kan jag lova!

Mitt drömteam (och en liten ursäkt)

Till och börja med vill jag be om ursäkt för den fruktansvärda frånvaron av uppdateringar de senaste dagarna. Jag som har lovat att uppdatera varje dag. Till mitt försvar har jag detta; Dels har mitt internet legat nere, men jag har även haft andra saker för mig, så som skolarbete och socialt umgänge. Men nu lovar jag att börja uppdatera igen! Men nu över till...

Dagens inlägg: Mitt drömteam

Jag har en förmåga att använda mig av samma team varje gång jag börjar om på ett pokémonspel. Dels är det väldigt bra pokémon jag använder mig av, men jag tror framförallt att det beror på att jag fäster mig och vänjer mig så mycket vid att ha just de pokémonen, att jag blir förvirrad om jag helt plötsligt startar ett gammalt spel och inser att jag har andra pokémon i mitt team.

Dock brukar inte mitt team vara helt skrivet i sten. I mitt "permanenta" team har jag fyra stycken som alltid återkommer, och två som brukar kunna variera. På senare dagar har jag även börjat försöka frånkomma detta. Senaste gången jag började om på pokémon gul lovade jag att inte använda en enda pokémon som jag brukar använda, och jag skulle dessutom använda minst en Nidoranutveckling. (Det blev Nidoking, och jag kan i övrigt tillägga att Nidoking inte hör hemma i ett riktigt bra team. Men det kan man nog räkna ut ganska snabbt.)

Mitt team brukar se ut ungefär såhär:
(De jag alltid använder i fetstil och de jag vanligtvis använder som de två sista i kursivstil)
Sandslash
Dragonite
Gyarados
Blastoise
Alakazam
Gengar

Det händer även att någon av de sista två är en av de legendariska fåglarna, antingen Articuno eller Zapdos, trots att jag helst inte använder mig av legendariska pokémon.

Vad som är intressant med mitt eget "ultimata" team är att det inte är ultimat. Ser man till typer är det inte helt välbalanserat. Jag har ingen typ som är effektiv mot varken normal, flying, bug (i och med att Gyarados och Dragonite inte kan lära sig flyingattacker), grass, water eller ice. Detta brukar jag dock lösa genom att lära t ex. mina båda drakar attacker som Blizzard, Fire Blast och Thunder, vilket eliminerar de allra flesta problem, utom möjligen normal-fallet. Men lyckligtvis är det inte särskilt vanligt att man på högre nivåer använder sig av normal-pokémon och eftersom de i sin tur inte heller är effektiva mot något blir det inget problem. Med andra ord brukar det lösa sig ganska bra. Men å andra sidan spelar jag bara i själva spelet, mot de minst sagt ointelligenta tränarna som finns inbyggda. Det skulle vara spännande att köra en riktig, ordentlig match via link-cable någon gång.

De kommande dagarna kommer de nya I fokus att handla om dessa pokémon (utom Dragonite som redan är avklarad) som jag vanligtvis har i mitt team, för dessa är mina favoritpokémon och jag vill även få en chans att berätta hur fantastiska jag tycker att de är.

Har du ett team som du alltid använder dig av? Hur ser det ut och varför?

Tack och adjö, vi ses imorgon!

I fokus: #165 Ledyba

Ledyba (vars namn tycks syfta på ladybug, alltså det engelska namnet för nyckelpiga) är en bug-flying pokémon som introducerades i generation II. Som namnet antyder bär den ganska stor likhet med nyckelpigan och har ungefär lika hög attackstyrka som en...

Base Stats:
Hit points: 40, Attack: 20, Defense: 30, Special Attack: 40, Special defense: 80, Speed: 55

Jag har precis börjat på pokémon crystal, som jag nästan aldrig spelar, där Ledyba var den första pokémon jag fångade och jag fastnade genast för den. Varför vet jag inte, för jag insåg snabbt att den hade oerhört låg attackstyrka och inte växte särskilt snabbt, trots att den är av bug-typ. Antagligen tyckte jag så mycket om den just eftersom det var min första. Jag har dock bytt bort den nu, men jag kände ändå att den förtjänade ett inlägg.

Ledian

Enligt Bulbapedia kan Ledyba lära sig fighting-moves trots att den inte är av fighting-typ själv. (Jag har själv inte upplevt detta, men min Ledyba kom aldrig högre än till level 13 heller) En pokémon med bug, flying och fighting attacker kunde ju vara bra, om det inte vore just för Ledybas värden.

Ledyba utvecklas till Ledian vid level 18, som har Base Statsen;
Hit point: 55, Attack: 35, Defense: 50, Special attack: 55, Special defense: 110, Speed: 80
Den har alltså fortfarande pinsamt låg attackstyrka och ett liv (alltså Hit points) som ligger en bra bit under medelvärdet (68) för alla pokémon. För fullt utvecklade pokémon (som ju Ledian är) ligger medelvärdet på 80.

Jag brukar aldrig någonsin använda mig av bug-pokémon längre än fram till max den fjärde staden. De är bra i början av ett spel i och med att de utvecklas snabbt och man i och med dem kan få tillgång till effektiva attacker (t ex. psykiska eller poison) tidigt i spelet. Men söker du en bra bug-typ att använda dig av till en början rekomenderar jag Butterfly eller Venonat över Ledyba.

Mitt Master Quest of Doom

Igår gav jag mig ut på vad jag hädanefter tänker kalla för mitt Master Quest of Doom. Varför? Tja, det kändes bra liksom.

Uppdraget i sig är inget värre än att klara ut pokémon crystal, men anledningen till att detta helt plötsligt är ett Master Quest of Doom är att jag nästan aldrig brukar spela pokémon crystal och jag har heller inte gjort det på en mycket lång tid. Detta sammantaget med att jag knappt kan någonting om generation II pokémonen gör att detta kommer bli en mycket större utmaning än pokémon blå eller gul, som jag klampar igenom på mindre än 24 h.

Min speltid än så länge är 3 timmar och 19 minuter och jag har ganska nyligen slagit det första gymmet. Mitt team består just nu av Chikorita, Butterfree, Growlithe, Pidgey och Ledyba, samt det ägg som man får av professor Elm, som jag har för mig innehåller Togepi. Som ni ser består det inte av många pokémon från generation II... Men det kommer säkert. Dock lovade jag ju i mitt förra inlägg att ha en Eeveeutveckling nästa gång jag spelar, så det får jag väl se till att ha också. Kanske jag borde ge mig på att utveckla den till någon av de nya utvecklingarna? I och för sig kräver ju det att Eevee får full lycka under antingen dagen eller natten, och jag vet inte riktigt hur man gör pokémon lyckliga. (Låter som att jag är en fruktansvärd tränare, eller hur?)

Jag tänkte i alla fall försöka uppdatera lite grann på vad jag har för mig, hur pass dåligt eller bra det går och hur mitt team förändras.

Jag tänkte även be just Dig om hjälp! Vilka pokémon bör/ska jag ha i mitt team? Ge förslag i kommentarer och jag lovar att försöka fullfölja det!

I övrigt kan jag tala om för världen att det är svårt att ta kort på ett Game Boy Color och få det bra. Tack och adjö, vi ses imorgon! Då blir det ett nytt "I fokus". Kanske på en generation II pokémon den här gången?

(Psst. Vet du hur man gör pokémonen lyckliga? Du får jättegärna delge informationen till mig, så slipper jag googla och känna mig som en riktig noob.)

I fokus: #133 Eevee och dess utvecklingar

Eevee vet vi alla är en fruktansvärt söt pokémon. Men vilken av de tre (första) utvecklingarna ska man egentligen välja?

Eevee i sig själv är ingen vidare stark pokémon att hålla fast vid, men dess utvecklingar är desto bättre.

Base Stats för Eevee: Hit points: 55, Attack: 55, Defense: 50, Special attack: 45, Special Defense: 65, Speed: 55

Som bekant kan Eevee utvecklas till tre olika pokémon med tre olika typer, beroende på vilket sorts sten man ger den. En Fire Stone ger eldtypen Flareon, en Thunder Stone ger eltypen Jolteon och en Water Stone ger vattentypen Vaporeon. Logiskt och bra.

Flareon

Base Statsen för Flareon är dessa:
Hit points: 65, Attack: 130, Defense: 60, Special attack: 95, Special Defense: 110, Speed: 65

Jolteon

Base Statsen för Jolteon är dessa:
Hit points: 65, Attack: 65, Defense: 60, Special attack: 110, Special Defense: 95, Speed: 130

Vaporeon

Och slutligen, Base Stasten för Vaporeon är som följer:
Hit points: 130, Attack: 65, Defense: 60, Special attack: 110, Special defense: 95, Speed: 65

Man kan snabbt konstatera att de alla har samma totala värde och även samma fördelning, dock skiftar värdet över själva kategorierna. Så hur man väljer spelar egentligen ingen större roll, utan man får helt enkelt ta det som passar bäst i ens team. Personligen har jag alltid tyckt bäst om ren styrka, så utifrån det kriteriet skulle jag välja Flareon. Men å andra sidan har jag aldrig tyckt särskilt mycket om eldpokémon, men jag har alltid älskat vattenpokémon. Så om jag faktiskt bestämde mig för att ha en Eeveeutveckling i mitt team (Har dock aldrig hänt, tyvärr...) skulle det med ganska stor säkerhet bli en Vaporeon.

Som jag har förstått det är det mycket vanligt att man väljer Jolteon, och det kan jag förstå. Det finns få riktigt starka elektriska pokémon. Den enda elektriska pokémonen som jag skulle säga är överlägsen Jolteon är Zapdos. Ingen större överraskning där. Men jag gillar inte riktigt att använda mig av legendariska pokémon, det känns lite som att fuska. Jag tror säkert att fler tänker i samma banor, och i så fall är Jolteon ett perfekt val om man behöver en elektrisk pokémon.

Jag tror att jag ska utmana mig själv med att ha en Eeveeutveckling i mitt nästa team, bara för att jag aldrig använt mig av det.

Tack och adjö, vi ses imorgon!

Vill du läsa mer om Eevee? Den finns på Bulbapedia.

Pärlplatta; Poliwag

Jag brukar roa mig med att lägga pärlplattor med pokémonmotiv. Ett riktigt mysigt tidsfördriv med fint resultat. Detta är en Poliwag som jag gjorde för kanske ett år sedan. Just den här tog inte särskilt lång tid, vill jag minnas. Annars brukar pärlplattorna kunna ta upp till fyra timmar att lägga, beroende på svårighetsgrad och storlek.

Motivet jag använde

 Som ni ser blir resultatet väldigt pixligt, och man får ofta göra om motivet något för att det ska se bra ut. På den här har jag till exempel haft samma ljusblå på svansen som kroppen, trots att originalet har en ljusare färg. Men det stod mellan ljusblått eller vitt, och det som såg bäst ut då var ljusblått.

Om ni vill pröva detta är det här en bra startpokémon, eftersom den är lätt att göra. Allt du behöver är en rund platta, ljusblå, mörkblå, svarta, vita och om man önskar, bruna pärlor till ögonen. Egentligen ska det vara svart, men jag upplevde det som snyggare med bruna ögon.

Om du planerar att lägga många pärlplattor rekommenderar jag att du köper färgerna var för sig. De finns i småpåsar med 1000 pärlor där de alltså är färgseparerade. Mycket behändigt och smidigt. Planerar du däremot att bara testa på rekommenderar jag att du köper en blandpåse med blandade färger. Varje påse med 1000 pärlor i kostar ca 14 kr, vare sig det är färgseparerat eller blandade färger, och brukar finns på de flesta leksaksaffärer. (Och! Om någon ser mörklilapärlor i egen påse får ni jätejättegärna kontakta mig. Jag behöver verkligen det.)

Tack, hej och adjö. Vi syns imorgon!

I fokus: #149 Dragonite

En av mina absoluta favoritpokémon är Dragonite (Namnet är antagligen en sammansättning av Dragon och Knight. Dragonite skulle alltså vara en drakriddare), på japanska kallad Kairyu (en sammansättning av hav, förstörelse och drake. Dragonite är alltså också en förstörelsehavsdrake. Wow. Lång ord.)
Base Stats enligt Dex:

Hit Points: 91, Attack: 134, Defense: 95, Special Attack: 100, Special Defense: 100, Speed: 80

 Förutom att Dragonite har den stora fördelen av att vara helt galet söt har den dessutom den allra högsta attackstyrkan i generation I, med hela 134. Detta är alltså mer än vad till och med MewTwo har, som "bara" ligger på 110 i attack. (MewTwo ligger i och för sig på hela 154 i Special Attack och 130 i Speed, men det tar vi en annan gång.) Dragonite och dess tidigare former (Dratini - uppenbarligen "liten drake" och Dragonair - uppenbarligen "luftdrake".) är dessutom de enda pokémon i generation I som har Dragon som faktiskt typ, trots att pokémon som Gyarados och Charizard helt uppenbart är drakar, de med.

Dragonair

Dratini















 



Pidgey

De stora fördelarna med draktypen är att de bara är svaga mot ice och andra drakar och dessutom har starkt försvar emot grass, fire, electric och water. När Dragonite utvecklas från Dragonair får den även typen flying, till skillnad från sin yngre version som endast har typen dragon. Detta innebär att Dragonite även blir svag mot rock. Däremot får den även starkt försvar mot fighting och bug, och ingen effekt alls från ground. Dock är det en stor miss att ge Dragonite typen flying, när den inte ens kan lära sig Fly eller Wing Attack (i likhet med Gyarados och Charizard som också har typen flying utan att faktiskt kunna flyga...). Jag skulle ju vilja påstå att Dragonite är mycket mer lämpad att bära någon i luften än vad till exempel lilla Pidgey är, som till och med beskrivs som "tiny bird"....

Dock kan Dragonite kan lära sig de allra flesta andra TMs och HMs, utom då just Fly. Den kan lära sig allt ifrån Blizzard till Thunder till Fire Blast. Detta är självklart en mycket stor fördel.

Den främsta nackdelen med Dragonite är att den är svår att få tag i. En Dragonite finns självklart inte i vilt tillstånd, utan man får helt enkelt fånga en Dratini och utveckla den. Dratini finns enbart i vatten i Safari Zone, och där är den riktigt svår att fånga. För det mesta missar man med sina Safari Balls och sedan flyr den. Men efter att ha försökt ett tag brukar det gå bra. Lyckas man verkligen inte fånga den finns den även som pris i Game Corner i Celadon City.

Problemet när man väl fångat den är sedan dess level och att utveckla den. När man fångar en Dratini har jag för mig att den ligger mellan level 5 och 15 (kan inte svära på detta, dock är jag ganska säker på att den i alla fall brukar vara i level 15). Fuschia City, där man alltså kan fånga Dratini, är nästan i slutet av spelet, vilket betyder att dina övriga pokémon är mycket starkare än så. Dessutom har jag aldrig tyckt att varken Dratini eller Dragonair har varit särskilt mycket att ha. Tyvärr tvecklas inte Dratini till Dragonair förrän på level 30, och värst av allt, Dragonair utvecklas inte till Dragonite förrän på level 55. Det tar ett bra tag att träna upp en pokémon från level 15 till level 55, särskilt om man har andra pokémon man behöver träna samtidigt. Men i slutändan brukar jag ändå tycka att det är värt det, just eftersom Dragonite faktiskt är väldigt, väldigt bra.
 Detta är en pokémon som jag i princip alltid har i mitt pokémonteam. Den är en perfekt länk i de allra flesta team. Den är stark, både i attack och försvar och kan som sagt lära sig det mesta. Att den är oerhört söt är förstås ingen nackdel (Annars brukar ju de allra starkaste pokémonen generellt se ganska elaka och tuffa ut... vilket kanske inte heller är fy skam.), se bara på den Dragonite man ser i Pokémon - The Movie. Helt omöjlig att inte bli förälskad!

Vill du läsa mer om Dragonite? Du hittar den till exempel på Bulbapedia.

Recension; Moképon

Igår blev jag tipsad om en mangaserie vid namn Moképon. Det är en sorts parodi både på de första pokémonspelen men även till viss mån på själva tvserien. Kanske är detta något som alla pokémonfantaster redan känner till, men jag upptäckte det inte förrän igår.

Mangan handlar om den fjortonårige Atticus som kommer från Pallet Town. Serien verkar utspela sig ca åtta år efter att Ash Ketchum har lämnade staden för att upptäcka världen och bli den bästa pokémontränaren någonsin. Under dessa åtta år har Gary Oak hunnit fösvinna och Ash verkar ha dött och står som staty i hemstaden.

I Pallet Town är det alla ungdomars dröm att bli en pokémonmästare och föräldrarna skickar glatt iväg sina barn på äventyren. Atticus tillhör undantaget. Han vill inget hellre än stanna hemma hela sitt liv. Han kan ingenting om pokémon och han har inga planer på att lära sig något. Hans mor är oerhört besviken på detta och i början av serien tvingar hon iväg honom till Professor Oak för att få sin första pokémon och ge sig ut sig ut i världen som alla andra ungdomar. Atticus går motvilligt dit och väljer på måfå en pokémon, som visar sig vara Charmander, som han namnger "Dragonthing".

 

Atticus är vad man skulle kalla en anithjälte. Han känner ingen sympati för någon annan än sig själv, och allra minst för pokémon. Man mår faktiskt lite dåligt när man ser hur illa han behandlar sin Charmander, men det är ändå alltid gjort med glimten i ögat. Jag skulle faktiskt vilja påstå att den här serien är helt fantastisk. Ännu har jag bara läst till och med kapitel tre, men jag planerar på att läsa mycket mer inom den närmaste framtiden. Visserligen är karaktärerna ganska stereotypa, men kan man bortse från det så går det inte annat än att älska denna serie. Jag menar, den innehåller exakta citat från spelet och driver med det absurda i att skicka iväg åttaåringar helt ensamma för att tvinga små djur att slåss mot varandra tills de svimmar. Dessutom har serien den sötaste Charmander jag någonsin sett. Nog för att Charmander alltid är söt, men allvarligt talat, den här tar ändå priset!

Du hittar serien här.

Recension: Pokédexapplikation

En app till Iphone och Ipod Touch som jag använder flitigt är Dex. Dex är ungefär som en pokédex, men mycket smidigare än den som finns i pokémon blå och gul. I Dex finns alla pokémon från generation ett fram till och med generation fem. Man kan se vilka typer pokémonen tillhör samt vad de är svaga mot och vad de är starka mot. Detta är särskilt användbart när man är mitt uppe i en match och alltså inte kan kolla sin egen pokédex i spelet; man kan ändå se vilka typer motståndarens pokémon tillhör, och bäst av allt; vad den är svag mot.

Dexen använder sig av en smidig lista på pokémon, där man dels kan göra fritextsökningar, men även kan sortera alla pokémon som finns efter antingen namn eller efter nummer. Man kan även använda Dex för att se en pokémons utvecklingskedja, alltså från vilken eller till vilken pokémon den utvecklas. Ett stort plus är att man även kan se vid vilken level pokémonen utvecklas, och om man behöver göra något annat än att bara höja dess level.

Något som jag har haft särskild nytta av när jag byggt ihop mitt senaste team av pokémon har varit Dexs funktion där man kan se en pokémons Base Stats. Man kan alltså se pokémonens grundläggande värden i hit points, attack, defense, special attack, special defense och speed, vilket gör att man lätt kan se hur stark en pokémon är.

De enda egentliga minus som jag har hittat med Dex är att man inte kan se vilka attacker pokémonen lär sig naturligt. Detta antar jag varier ifrån spel till spel, men det hade ändå varit en klar fördel. Då hade man lätt kunnat bestämma vilka pokémon som ska få vilken TM och HM, etc. Det hade även varit lättare att bedöma om pokémonen är värd att ha i sitt team. Jag har även många gånger saknat en funktion där man kan lägga in flera pokémon i någon sorts lista, så att man kan jämföra deras Base Stats och styrkor och svagheter mer effektivt än nu, när man måste trixa sig emellan, vilket kan ta några sekunder. På de sekunderna hinner man glömma bort alla siffror, tro mig. Särskilt om man vill jämföra fler än två pokémon.

Men överlag är detta en mycket bra, och framförallt oerhört användbar app som jag rekommenderar starkt till de pokémonspelare med en Iphone eller en Ipod Touch. Sök på pokémon i AppStore så lär den komma upp, om jag inte minns fel ligger den på första sidan. Att den är helt gratis är förstås ett plus!

Den officiella hemsidan för Dexapplikationen hittar du här.

Vad är detta?

Detta är en pokémonblogg där jag skriver om allt möjligt rörande just pokémon. Jag skriver om vad jag gör i Game Boyspelen just nu, jag recenserar pokémonfilmer, jag lägger upp porträtt av pokémon där jag beskriver dem närmare utifrån deras egenskaper etc. Jag skriver även mer allmänt, om mina egna upplevelser med pokémon, minnen jag har, om mina favoritpokémon och mina favoritteam.

Eftersom jag själv egentligen enbart spelar pokémon blå och gul och eftersom jag bara såg tv-serien när den första säsongen gick, behandlar bloggen i första hand och i stor majoritet den första generationens pokémon. Jag kan dock inte lova att det inte alls kommer dyka upp några andra, nyare pokémon.

Jag hoppas att den här bloggen kan hjälpa dig i ditt fortsatta pokémonnörderi/spelande/samlande, vare sig den bara får dig att minnas dina gamla pokémonkort, om du blir sporrad att träna upp alla dina pokémon till level 100 till slut eller om du hittar andra pokémon att använda dig av än samma gamla som du kanske alltid använder. Jag vill inspirera, ge tips och starta diskussioner. Har du något du vill tillägga, argumentera för eller emot, påpeka, eller helt enkelt bara vill ge en tumme upp, tveka inte att kommentera!

Om mig

Jag som driver den här bloggen heter Hanna och jag har älskat pokémon ända sedan tv-serien kom till Sverige år 2000. Jag var då 8 år och blev omedelbart förälskad. Därefter vägrade jag missa ett enda program, fram tills dess att den andra generationen pokémon kom. När jag var liten sträckte sig mitt nörderi så pass långt att min allra högsta dröm i livet var att det skulle finnas pokémon på riktigt. Jag brukade till och med påstå att mitt hår hade färgen "pikachugult".


Jag äger två Game Boy Color med Pokémon blå, Pokémon gul, Pokémon silver, Pokémon gold och Pokémon Chrystal, samt en Game Boy Link Cable. Dessa spelade jag flitigt på hela min barndom och gör det fortfarande. Fram tills nyligen har jag aldrig lyckats att fånga alla 151 pokémon, men sedan februari 2011 äger jag alla 150 pokémon på pokémon blå. (#151 Mew är inte programmerad att dyka upp i spelet.)


Nu för tiden bedriver jag mitt nörderi delvis genom den här bloggen, men även genom att samla på pokémonfigurer från den första generationen, med målet att "fånga" alla 151 i den kategorin också. Jag brukar även lägga en del pokémonpärlplattor. (Det är mycket troligt att du kommer stöta på en eller flera sådana pärlplattor här på bloggen.)

Jag skulle aldrig påstå att jag är någon form av expert på pokémon, men jag är ett fan med ett brinnande intresse och jag delar gärna med mig av mina tankar, åsikter och pokémonexpriment.

Jag hoppas att du ska trivas här!