Igår blev jag tipsad om en mangaserie vid namn
Moképon. Det är en sorts parodi både på de första pokémonspelen men även till viss mån på själva tvserien. Kanske är detta något som alla pokémonfantaster redan känner till, men jag upptäckte det inte förrän igår.
Mangan handlar om den fjortonårige Atticus som kommer från Pallet Town. Serien verkar utspela sig ca åtta år efter att Ash Ketchum har lämnade staden för att upptäcka världen och bli den bästa pokémontränaren någonsin. Under dessa åtta år har Gary Oak hunnit fösvinna och Ash verkar ha dött och står som staty i hemstaden.
I Pallet Town är det alla ungdomars dröm att bli en pokémonmästare och föräldrarna skickar glatt iväg sina barn på äventyren. Atticus tillhör undantaget. Han vill inget hellre än stanna hemma hela sitt liv. Han kan ingenting om pokémon och han har inga planer på att lära sig något. Hans mor är oerhört besviken på detta och i början av serien tvingar hon iväg honom till Professor Oak för att få sin första pokémon och ge sig ut sig ut i världen som alla andra ungdomar. Atticus går motvilligt dit och väljer på måfå en pokémon, som visar sig vara Charmander, som han namnger "Dragonthing".

Atticus är vad man skulle kalla en anithjälte. Han känner ingen sympati för någon annan än sig själv, och allra minst för pokémon. Man mår faktiskt lite dåligt när man ser hur illa han behandlar sin Charmander, men det är ändå alltid gjort med glimten i ögat. Jag skulle faktiskt vilja påstå att den här serien är helt fantastisk. Ännu har jag bara läst till och med kapitel tre, men jag planerar på att läsa
mycket mer inom den närmaste framtiden. Visserligen är karaktärerna ganska stereotypa, men kan man bortse från det så går det inte annat än att älska denna serie. Jag menar, den innehåller exakta citat från spelet och driver med det absurda i att skicka iväg åttaåringar helt ensamma för att tvinga små djur att slåss mot varandra tills de svimmar. Dessutom har serien den sötaste Charmander jag någonsin sett. Nog för att Charmander alltid är söt, men allvarligt talat, den här tar ändå priset!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar