I fokus: #28 Sandslash

Sandslash

En av de pokémon som jag alltid har i mitt drömteam är Sandslash. Den är kanske inte en självklar del av ett ultimat team för många, men för mig har den alltid varit det. Faktum är att Sandslash är den jag tar till när ingenting annat fungerar. Ändå är inte Base Statsen de bästa man sett.

Base Stats:
Hit Points: 75, Attack: 100, Defense: 110, Special attack: 45, Special Defense: 55, Speed: 65

Jämför man dessa med till exempel Dragonites Base Stats så är alla Sandslashs värden ganska mycket lägre, utom Defense där Sandslash faktiskt briljerar med 15 mer än Dragonite. Men anledningen till att jag anser att Sandslash är en alldeles fantastisk del av ett team, är att man kan lära den mindre bra HMs (mindre bra ur attacksynpunkt, självfallet) så som Strength och Cut utan att det påverkar hur bra pokémonen faktiskt är i strid. En Sandslash klarar sig faktiskt hela vägen med att bara använda Dig (helt klart värt att ge sin Dig-TM till Sandslash) och Slash, medan man med andra pokémon skulle behöva lida av att ta bort attacker som kan vara oerhört användbara.

Både Dig och Slash är väldigt kraftfulla attacker som gör mycket skada. Slash gör mycket skada och har dessutom en mycket hög critical hit ratio. Dig är en groundattack som är effektivt mot fire, electric, poison och rock och är en livsviktig del av min strategi eftersom det är den enda attacken jag använder mig av som är effektiv mot rena electrictyper.

I och med Sandslash får man alltså en pokémon som du utan dåligt samvete eller större tankar kan ge både Strength och Cut och dessutom lära Dig. Då får en tre-i-ett pokémon, som jag skulle vilja kalla det. Dess mycket höga defensevärde och relativt höga Hit Pointsvärde gör dessutom att den inte svimmar så lätt, om man inte sätter ut den mot en water-, ice- eller grasspokémon.

Man skulle helt enkelt kunna sammanfatta det i;
Sandslash for the Win!

Vill du läsa mer om Sandslash? Den finns på Bulbapedia.

Mitt Master Quest of Doom, del II

Nu följer den spännande (...?) fortsättningen på mitt Master Quest of Doom. Har du inte läst del ett? Här hittar du den.

Min speltid är nu 9 timmar och 40 minuter och mitt team består numera av Bayleef, Pigeotto, Growlithe, Gastly, Sudowoodo och Poliwag. Jag tycker fortfarande att jag har för få pokémon från generation II. Jag måste försöka bättra mig på den punkten, men de jag har hittat hittills har helt enkelt inte känts värda. Dock planerar jag ju att ha en Eeveeutveckling från gen II samt Skarmory, som jag minns att jag tyckte om förra gången jag spelade. Ett är i alla fall säkert; jag kan inte fortsätta att använda mig av Pigeotto länge till. Jag har aldrig gillat den, men jag lär behöva en flyingpokémon.

Scyther

Jag har stött på lite problem sedan sist. Jag fick problem med det andra gymmet, i Azalea Town. Jag blev riktigt överraskad över ledarens Scyther, som lyckades ta ner alla mina pokémon, så det var bara att köra om. Det kändes faktiskt som ett riktigt bakslag, särskilt som jag aldrig har haft någon större respekt för bugpokémon. (Oops!) Men efter det har det gått bra. Jag klarade Goldensrods gym ganska lätt och jag har nu tagit mig vidare till Ecruteak City och har även fortsatt därifrån till både Olivine City och Mahogany Town, utan att ha slagit någon av gymledarna eftersom de alla varit borta. Men jag har precis slagit min rival i Burned Tower i Ecruteak City och ska nu släppa ut de tre legendariska hundarna. Därefter ska jag slå flickorna med Eeveeutvecklingar, där jag tydligen ska få Surf. Därefter ska jag fortsätta till gymmet i Ecruteak som bör ha öppnats igen då.

Därefter får jag se. Jag får väl använda mig av min nyvunna Surf någonstans. Jag antar att jag antingen ska upp till Lake of Rage eller ta mig vidare till Cianwood Islands.

I övrigt kan jag berätta att jag faktiskt har riktigt, riktigt kul! Det är väldigt roligt med nya pokémon och nya attacker och jag njuter av att faktiskt inte kunna allting, av att behöva tänka efter ordentligt, av att behöva ta reda på vad attackerna gör, av att försöka bedöma situationer jag inte är helt van vid. Jag till och med njuter av hur fantastiskt dryg min rival är, om man jämför med Red/Blue/Yellows rival som är rena ängeln i jämförelse. Jag lär spela Pokémon Crystal oftare, det kan jag lova!

Mitt drömteam (och en liten ursäkt)

Till och börja med vill jag be om ursäkt för den fruktansvärda frånvaron av uppdateringar de senaste dagarna. Jag som har lovat att uppdatera varje dag. Till mitt försvar har jag detta; Dels har mitt internet legat nere, men jag har även haft andra saker för mig, så som skolarbete och socialt umgänge. Men nu lovar jag att börja uppdatera igen! Men nu över till...

Dagens inlägg: Mitt drömteam

Jag har en förmåga att använda mig av samma team varje gång jag börjar om på ett pokémonspel. Dels är det väldigt bra pokémon jag använder mig av, men jag tror framförallt att det beror på att jag fäster mig och vänjer mig så mycket vid att ha just de pokémonen, att jag blir förvirrad om jag helt plötsligt startar ett gammalt spel och inser att jag har andra pokémon i mitt team.

Dock brukar inte mitt team vara helt skrivet i sten. I mitt "permanenta" team har jag fyra stycken som alltid återkommer, och två som brukar kunna variera. På senare dagar har jag även börjat försöka frånkomma detta. Senaste gången jag började om på pokémon gul lovade jag att inte använda en enda pokémon som jag brukar använda, och jag skulle dessutom använda minst en Nidoranutveckling. (Det blev Nidoking, och jag kan i övrigt tillägga att Nidoking inte hör hemma i ett riktigt bra team. Men det kan man nog räkna ut ganska snabbt.)

Mitt team brukar se ut ungefär såhär:
(De jag alltid använder i fetstil och de jag vanligtvis använder som de två sista i kursivstil)
Sandslash
Dragonite
Gyarados
Blastoise
Alakazam
Gengar

Det händer även att någon av de sista två är en av de legendariska fåglarna, antingen Articuno eller Zapdos, trots att jag helst inte använder mig av legendariska pokémon.

Vad som är intressant med mitt eget "ultimata" team är att det inte är ultimat. Ser man till typer är det inte helt välbalanserat. Jag har ingen typ som är effektiv mot varken normal, flying, bug (i och med att Gyarados och Dragonite inte kan lära sig flyingattacker), grass, water eller ice. Detta brukar jag dock lösa genom att lära t ex. mina båda drakar attacker som Blizzard, Fire Blast och Thunder, vilket eliminerar de allra flesta problem, utom möjligen normal-fallet. Men lyckligtvis är det inte särskilt vanligt att man på högre nivåer använder sig av normal-pokémon och eftersom de i sin tur inte heller är effektiva mot något blir det inget problem. Med andra ord brukar det lösa sig ganska bra. Men å andra sidan spelar jag bara i själva spelet, mot de minst sagt ointelligenta tränarna som finns inbyggda. Det skulle vara spännande att köra en riktig, ordentlig match via link-cable någon gång.

De kommande dagarna kommer de nya I fokus att handla om dessa pokémon (utom Dragonite som redan är avklarad) som jag vanligtvis har i mitt team, för dessa är mina favoritpokémon och jag vill även få en chans att berätta hur fantastiska jag tycker att de är.

Har du ett team som du alltid använder dig av? Hur ser det ut och varför?

Tack och adjö, vi ses imorgon!

I fokus: #165 Ledyba

Ledyba (vars namn tycks syfta på ladybug, alltså det engelska namnet för nyckelpiga) är en bug-flying pokémon som introducerades i generation II. Som namnet antyder bär den ganska stor likhet med nyckelpigan och har ungefär lika hög attackstyrka som en...

Base Stats:
Hit points: 40, Attack: 20, Defense: 30, Special Attack: 40, Special defense: 80, Speed: 55

Jag har precis börjat på pokémon crystal, som jag nästan aldrig spelar, där Ledyba var den första pokémon jag fångade och jag fastnade genast för den. Varför vet jag inte, för jag insåg snabbt att den hade oerhört låg attackstyrka och inte växte särskilt snabbt, trots att den är av bug-typ. Antagligen tyckte jag så mycket om den just eftersom det var min första. Jag har dock bytt bort den nu, men jag kände ändå att den förtjänade ett inlägg.

Ledian

Enligt Bulbapedia kan Ledyba lära sig fighting-moves trots att den inte är av fighting-typ själv. (Jag har själv inte upplevt detta, men min Ledyba kom aldrig högre än till level 13 heller) En pokémon med bug, flying och fighting attacker kunde ju vara bra, om det inte vore just för Ledybas värden.

Ledyba utvecklas till Ledian vid level 18, som har Base Statsen;
Hit point: 55, Attack: 35, Defense: 50, Special attack: 55, Special defense: 110, Speed: 80
Den har alltså fortfarande pinsamt låg attackstyrka och ett liv (alltså Hit points) som ligger en bra bit under medelvärdet (68) för alla pokémon. För fullt utvecklade pokémon (som ju Ledian är) ligger medelvärdet på 80.

Jag brukar aldrig någonsin använda mig av bug-pokémon längre än fram till max den fjärde staden. De är bra i början av ett spel i och med att de utvecklas snabbt och man i och med dem kan få tillgång till effektiva attacker (t ex. psykiska eller poison) tidigt i spelet. Men söker du en bra bug-typ att använda dig av till en början rekomenderar jag Butterfly eller Venonat över Ledyba.

Mitt Master Quest of Doom

Igår gav jag mig ut på vad jag hädanefter tänker kalla för mitt Master Quest of Doom. Varför? Tja, det kändes bra liksom.

Uppdraget i sig är inget värre än att klara ut pokémon crystal, men anledningen till att detta helt plötsligt är ett Master Quest of Doom är att jag nästan aldrig brukar spela pokémon crystal och jag har heller inte gjort det på en mycket lång tid. Detta sammantaget med att jag knappt kan någonting om generation II pokémonen gör att detta kommer bli en mycket större utmaning än pokémon blå eller gul, som jag klampar igenom på mindre än 24 h.

Min speltid än så länge är 3 timmar och 19 minuter och jag har ganska nyligen slagit det första gymmet. Mitt team består just nu av Chikorita, Butterfree, Growlithe, Pidgey och Ledyba, samt det ägg som man får av professor Elm, som jag har för mig innehåller Togepi. Som ni ser består det inte av många pokémon från generation II... Men det kommer säkert. Dock lovade jag ju i mitt förra inlägg att ha en Eeveeutveckling nästa gång jag spelar, så det får jag väl se till att ha också. Kanske jag borde ge mig på att utveckla den till någon av de nya utvecklingarna? I och för sig kräver ju det att Eevee får full lycka under antingen dagen eller natten, och jag vet inte riktigt hur man gör pokémon lyckliga. (Låter som att jag är en fruktansvärd tränare, eller hur?)

Jag tänkte i alla fall försöka uppdatera lite grann på vad jag har för mig, hur pass dåligt eller bra det går och hur mitt team förändras.

Jag tänkte även be just Dig om hjälp! Vilka pokémon bör/ska jag ha i mitt team? Ge förslag i kommentarer och jag lovar att försöka fullfölja det!

I övrigt kan jag tala om för världen att det är svårt att ta kort på ett Game Boy Color och få det bra. Tack och adjö, vi ses imorgon! Då blir det ett nytt "I fokus". Kanske på en generation II pokémon den här gången?

(Psst. Vet du hur man gör pokémonen lyckliga? Du får jättegärna delge informationen till mig, så slipper jag googla och känna mig som en riktig noob.)

I fokus: #133 Eevee och dess utvecklingar

Eevee vet vi alla är en fruktansvärt söt pokémon. Men vilken av de tre (första) utvecklingarna ska man egentligen välja?

Eevee i sig själv är ingen vidare stark pokémon att hålla fast vid, men dess utvecklingar är desto bättre.

Base Stats för Eevee: Hit points: 55, Attack: 55, Defense: 50, Special attack: 45, Special Defense: 65, Speed: 55

Som bekant kan Eevee utvecklas till tre olika pokémon med tre olika typer, beroende på vilket sorts sten man ger den. En Fire Stone ger eldtypen Flareon, en Thunder Stone ger eltypen Jolteon och en Water Stone ger vattentypen Vaporeon. Logiskt och bra.

Flareon

Base Statsen för Flareon är dessa:
Hit points: 65, Attack: 130, Defense: 60, Special attack: 95, Special Defense: 110, Speed: 65

Jolteon

Base Statsen för Jolteon är dessa:
Hit points: 65, Attack: 65, Defense: 60, Special attack: 110, Special Defense: 95, Speed: 130

Vaporeon

Och slutligen, Base Stasten för Vaporeon är som följer:
Hit points: 130, Attack: 65, Defense: 60, Special attack: 110, Special defense: 95, Speed: 65

Man kan snabbt konstatera att de alla har samma totala värde och även samma fördelning, dock skiftar värdet över själva kategorierna. Så hur man väljer spelar egentligen ingen större roll, utan man får helt enkelt ta det som passar bäst i ens team. Personligen har jag alltid tyckt bäst om ren styrka, så utifrån det kriteriet skulle jag välja Flareon. Men å andra sidan har jag aldrig tyckt särskilt mycket om eldpokémon, men jag har alltid älskat vattenpokémon. Så om jag faktiskt bestämde mig för att ha en Eeveeutveckling i mitt team (Har dock aldrig hänt, tyvärr...) skulle det med ganska stor säkerhet bli en Vaporeon.

Som jag har förstått det är det mycket vanligt att man väljer Jolteon, och det kan jag förstå. Det finns få riktigt starka elektriska pokémon. Den enda elektriska pokémonen som jag skulle säga är överlägsen Jolteon är Zapdos. Ingen större överraskning där. Men jag gillar inte riktigt att använda mig av legendariska pokémon, det känns lite som att fuska. Jag tror säkert att fler tänker i samma banor, och i så fall är Jolteon ett perfekt val om man behöver en elektrisk pokémon.

Jag tror att jag ska utmana mig själv med att ha en Eeveeutveckling i mitt nästa team, bara för att jag aldrig använt mig av det.

Tack och adjö, vi ses imorgon!

Vill du läsa mer om Eevee? Den finns på Bulbapedia.

Pärlplatta; Poliwag

Jag brukar roa mig med att lägga pärlplattor med pokémonmotiv. Ett riktigt mysigt tidsfördriv med fint resultat. Detta är en Poliwag som jag gjorde för kanske ett år sedan. Just den här tog inte särskilt lång tid, vill jag minnas. Annars brukar pärlplattorna kunna ta upp till fyra timmar att lägga, beroende på svårighetsgrad och storlek.

Motivet jag använde

 Som ni ser blir resultatet väldigt pixligt, och man får ofta göra om motivet något för att det ska se bra ut. På den här har jag till exempel haft samma ljusblå på svansen som kroppen, trots att originalet har en ljusare färg. Men det stod mellan ljusblått eller vitt, och det som såg bäst ut då var ljusblått.

Om ni vill pröva detta är det här en bra startpokémon, eftersom den är lätt att göra. Allt du behöver är en rund platta, ljusblå, mörkblå, svarta, vita och om man önskar, bruna pärlor till ögonen. Egentligen ska det vara svart, men jag upplevde det som snyggare med bruna ögon.

Om du planerar att lägga många pärlplattor rekommenderar jag att du köper färgerna var för sig. De finns i småpåsar med 1000 pärlor där de alltså är färgseparerade. Mycket behändigt och smidigt. Planerar du däremot att bara testa på rekommenderar jag att du köper en blandpåse med blandade färger. Varje påse med 1000 pärlor i kostar ca 14 kr, vare sig det är färgseparerat eller blandade färger, och brukar finns på de flesta leksaksaffärer. (Och! Om någon ser mörklilapärlor i egen påse får ni jätejättegärna kontakta mig. Jag behöver verkligen det.)

Tack, hej och adjö. Vi syns imorgon!

I fokus: #149 Dragonite

En av mina absoluta favoritpokémon är Dragonite (Namnet är antagligen en sammansättning av Dragon och Knight. Dragonite skulle alltså vara en drakriddare), på japanska kallad Kairyu (en sammansättning av hav, förstörelse och drake. Dragonite är alltså också en förstörelsehavsdrake. Wow. Lång ord.)
Base Stats enligt Dex:

Hit Points: 91, Attack: 134, Defense: 95, Special Attack: 100, Special Defense: 100, Speed: 80

 Förutom att Dragonite har den stora fördelen av att vara helt galet söt har den dessutom den allra högsta attackstyrkan i generation I, med hela 134. Detta är alltså mer än vad till och med MewTwo har, som "bara" ligger på 110 i attack. (MewTwo ligger i och för sig på hela 154 i Special Attack och 130 i Speed, men det tar vi en annan gång.) Dragonite och dess tidigare former (Dratini - uppenbarligen "liten drake" och Dragonair - uppenbarligen "luftdrake".) är dessutom de enda pokémon i generation I som har Dragon som faktiskt typ, trots att pokémon som Gyarados och Charizard helt uppenbart är drakar, de med.

Dragonair

Dratini















 



Pidgey

De stora fördelarna med draktypen är att de bara är svaga mot ice och andra drakar och dessutom har starkt försvar emot grass, fire, electric och water. När Dragonite utvecklas från Dragonair får den även typen flying, till skillnad från sin yngre version som endast har typen dragon. Detta innebär att Dragonite även blir svag mot rock. Däremot får den även starkt försvar mot fighting och bug, och ingen effekt alls från ground. Dock är det en stor miss att ge Dragonite typen flying, när den inte ens kan lära sig Fly eller Wing Attack (i likhet med Gyarados och Charizard som också har typen flying utan att faktiskt kunna flyga...). Jag skulle ju vilja påstå att Dragonite är mycket mer lämpad att bära någon i luften än vad till exempel lilla Pidgey är, som till och med beskrivs som "tiny bird"....

Dock kan Dragonite kan lära sig de allra flesta andra TMs och HMs, utom då just Fly. Den kan lära sig allt ifrån Blizzard till Thunder till Fire Blast. Detta är självklart en mycket stor fördel.

Den främsta nackdelen med Dragonite är att den är svår att få tag i. En Dragonite finns självklart inte i vilt tillstånd, utan man får helt enkelt fånga en Dratini och utveckla den. Dratini finns enbart i vatten i Safari Zone, och där är den riktigt svår att fånga. För det mesta missar man med sina Safari Balls och sedan flyr den. Men efter att ha försökt ett tag brukar det gå bra. Lyckas man verkligen inte fånga den finns den även som pris i Game Corner i Celadon City.

Problemet när man väl fångat den är sedan dess level och att utveckla den. När man fångar en Dratini har jag för mig att den ligger mellan level 5 och 15 (kan inte svära på detta, dock är jag ganska säker på att den i alla fall brukar vara i level 15). Fuschia City, där man alltså kan fånga Dratini, är nästan i slutet av spelet, vilket betyder att dina övriga pokémon är mycket starkare än så. Dessutom har jag aldrig tyckt att varken Dratini eller Dragonair har varit särskilt mycket att ha. Tyvärr tvecklas inte Dratini till Dragonair förrän på level 30, och värst av allt, Dragonair utvecklas inte till Dragonite förrän på level 55. Det tar ett bra tag att träna upp en pokémon från level 15 till level 55, särskilt om man har andra pokémon man behöver träna samtidigt. Men i slutändan brukar jag ändå tycka att det är värt det, just eftersom Dragonite faktiskt är väldigt, väldigt bra.
 Detta är en pokémon som jag i princip alltid har i mitt pokémonteam. Den är en perfekt länk i de allra flesta team. Den är stark, både i attack och försvar och kan som sagt lära sig det mesta. Att den är oerhört söt är förstås ingen nackdel (Annars brukar ju de allra starkaste pokémonen generellt se ganska elaka och tuffa ut... vilket kanske inte heller är fy skam.), se bara på den Dragonite man ser i Pokémon - The Movie. Helt omöjlig att inte bli förälskad!

Vill du läsa mer om Dragonite? Du hittar den till exempel på Bulbapedia.

Recension; Moképon

Igår blev jag tipsad om en mangaserie vid namn Moképon. Det är en sorts parodi både på de första pokémonspelen men även till viss mån på själva tvserien. Kanske är detta något som alla pokémonfantaster redan känner till, men jag upptäckte det inte förrän igår.

Mangan handlar om den fjortonårige Atticus som kommer från Pallet Town. Serien verkar utspela sig ca åtta år efter att Ash Ketchum har lämnade staden för att upptäcka världen och bli den bästa pokémontränaren någonsin. Under dessa åtta år har Gary Oak hunnit fösvinna och Ash verkar ha dött och står som staty i hemstaden.

I Pallet Town är det alla ungdomars dröm att bli en pokémonmästare och föräldrarna skickar glatt iväg sina barn på äventyren. Atticus tillhör undantaget. Han vill inget hellre än stanna hemma hela sitt liv. Han kan ingenting om pokémon och han har inga planer på att lära sig något. Hans mor är oerhört besviken på detta och i början av serien tvingar hon iväg honom till Professor Oak för att få sin första pokémon och ge sig ut sig ut i världen som alla andra ungdomar. Atticus går motvilligt dit och väljer på måfå en pokémon, som visar sig vara Charmander, som han namnger "Dragonthing".

 

Atticus är vad man skulle kalla en anithjälte. Han känner ingen sympati för någon annan än sig själv, och allra minst för pokémon. Man mår faktiskt lite dåligt när man ser hur illa han behandlar sin Charmander, men det är ändå alltid gjort med glimten i ögat. Jag skulle faktiskt vilja påstå att den här serien är helt fantastisk. Ännu har jag bara läst till och med kapitel tre, men jag planerar på att läsa mycket mer inom den närmaste framtiden. Visserligen är karaktärerna ganska stereotypa, men kan man bortse från det så går det inte annat än att älska denna serie. Jag menar, den innehåller exakta citat från spelet och driver med det absurda i att skicka iväg åttaåringar helt ensamma för att tvinga små djur att slåss mot varandra tills de svimmar. Dessutom har serien den sötaste Charmander jag någonsin sett. Nog för att Charmander alltid är söt, men allvarligt talat, den här tar ändå priset!

Du hittar serien här.

Recension: Pokédexapplikation

En app till Iphone och Ipod Touch som jag använder flitigt är Dex. Dex är ungefär som en pokédex, men mycket smidigare än den som finns i pokémon blå och gul. I Dex finns alla pokémon från generation ett fram till och med generation fem. Man kan se vilka typer pokémonen tillhör samt vad de är svaga mot och vad de är starka mot. Detta är särskilt användbart när man är mitt uppe i en match och alltså inte kan kolla sin egen pokédex i spelet; man kan ändå se vilka typer motståndarens pokémon tillhör, och bäst av allt; vad den är svag mot.

Dexen använder sig av en smidig lista på pokémon, där man dels kan göra fritextsökningar, men även kan sortera alla pokémon som finns efter antingen namn eller efter nummer. Man kan även använda Dex för att se en pokémons utvecklingskedja, alltså från vilken eller till vilken pokémon den utvecklas. Ett stort plus är att man även kan se vid vilken level pokémonen utvecklas, och om man behöver göra något annat än att bara höja dess level.

Något som jag har haft särskild nytta av när jag byggt ihop mitt senaste team av pokémon har varit Dexs funktion där man kan se en pokémons Base Stats. Man kan alltså se pokémonens grundläggande värden i hit points, attack, defense, special attack, special defense och speed, vilket gör att man lätt kan se hur stark en pokémon är.

De enda egentliga minus som jag har hittat med Dex är att man inte kan se vilka attacker pokémonen lär sig naturligt. Detta antar jag varier ifrån spel till spel, men det hade ändå varit en klar fördel. Då hade man lätt kunnat bestämma vilka pokémon som ska få vilken TM och HM, etc. Det hade även varit lättare att bedöma om pokémonen är värd att ha i sitt team. Jag har även många gånger saknat en funktion där man kan lägga in flera pokémon i någon sorts lista, så att man kan jämföra deras Base Stats och styrkor och svagheter mer effektivt än nu, när man måste trixa sig emellan, vilket kan ta några sekunder. På de sekunderna hinner man glömma bort alla siffror, tro mig. Särskilt om man vill jämföra fler än två pokémon.

Men överlag är detta en mycket bra, och framförallt oerhört användbar app som jag rekommenderar starkt till de pokémonspelare med en Iphone eller en Ipod Touch. Sök på pokémon i AppStore så lär den komma upp, om jag inte minns fel ligger den på första sidan. Att den är helt gratis är förstås ett plus!

Den officiella hemsidan för Dexapplikationen hittar du här.

Vad är detta?

Detta är en pokémonblogg där jag skriver om allt möjligt rörande just pokémon. Jag skriver om vad jag gör i Game Boyspelen just nu, jag recenserar pokémonfilmer, jag lägger upp porträtt av pokémon där jag beskriver dem närmare utifrån deras egenskaper etc. Jag skriver även mer allmänt, om mina egna upplevelser med pokémon, minnen jag har, om mina favoritpokémon och mina favoritteam.

Eftersom jag själv egentligen enbart spelar pokémon blå och gul och eftersom jag bara såg tv-serien när den första säsongen gick, behandlar bloggen i första hand och i stor majoritet den första generationens pokémon. Jag kan dock inte lova att det inte alls kommer dyka upp några andra, nyare pokémon.

Jag hoppas att den här bloggen kan hjälpa dig i ditt fortsatta pokémonnörderi/spelande/samlande, vare sig den bara får dig att minnas dina gamla pokémonkort, om du blir sporrad att träna upp alla dina pokémon till level 100 till slut eller om du hittar andra pokémon att använda dig av än samma gamla som du kanske alltid använder. Jag vill inspirera, ge tips och starta diskussioner. Har du något du vill tillägga, argumentera för eller emot, påpeka, eller helt enkelt bara vill ge en tumme upp, tveka inte att kommentera!

Om mig

Jag som driver den här bloggen heter Hanna och jag har älskat pokémon ända sedan tv-serien kom till Sverige år 2000. Jag var då 8 år och blev omedelbart förälskad. Därefter vägrade jag missa ett enda program, fram tills dess att den andra generationen pokémon kom. När jag var liten sträckte sig mitt nörderi så pass långt att min allra högsta dröm i livet var att det skulle finnas pokémon på riktigt. Jag brukade till och med påstå att mitt hår hade färgen "pikachugult".


Jag äger två Game Boy Color med Pokémon blå, Pokémon gul, Pokémon silver, Pokémon gold och Pokémon Chrystal, samt en Game Boy Link Cable. Dessa spelade jag flitigt på hela min barndom och gör det fortfarande. Fram tills nyligen har jag aldrig lyckats att fånga alla 151 pokémon, men sedan februari 2011 äger jag alla 150 pokémon på pokémon blå. (#151 Mew är inte programmerad att dyka upp i spelet.)


Nu för tiden bedriver jag mitt nörderi delvis genom den här bloggen, men även genom att samla på pokémonfigurer från den första generationen, med målet att "fånga" alla 151 i den kategorin också. Jag brukar även lägga en del pokémonpärlplattor. (Det är mycket troligt att du kommer stöta på en eller flera sådana pärlplattor här på bloggen.)

Jag skulle aldrig påstå att jag är någon form av expert på pokémon, men jag är ett fan med ett brinnande intresse och jag delar gärna med mig av mina tankar, åsikter och pokémonexpriment.

Jag hoppas att du ska trivas här!