En oväntad julklapp till mig själv

Det är jul nu, vilket innebär att jag är hemma i mina föräldrars hus. Där kan allting hända...

Jag letade igenom ett förråd, utan att egentligen leta efter något särskilt. Vad fann jag där, om inte de tre pokémongosedjur som jag och min syster ägde som små? Ni kan förstå att min glädje och förvåning var stor. Dessa har varit borta i ett antal år och jag har ofta funderat över var de blev av. Jag trodde de hade blivit skänkta till välgörenhet eller någon second handaffär, men hela den här tiden låg de alltså i en påse i förrådet och bara väntade på att bli hittade.

Nöjd Hanna är nöjd. Den bästa julklappen jag givit mig själv på mycket länge! Min samling av pokémonfigurer är nu utökad med gosedjur.

Jag minns när vi fick dessa. Den första vi ägde, Squirtle, inhandlades under en semester på Gran Canaria. Min syster var sjuk, så hon fick ligga hemma medan jag och föräldrarna var ute på nöjesfält. Inte så roligt för henne... Så som tröst fick hon Squirtle. Det var jag som valde den, och jag gick enbart efter vilken pokémon jag hade velat ha (Squirtle var min favoritpokémon) och tänkte inte särskilt mycket på vad min syster hade velat ha. Jag var också fruktansvärt avundsjuk på att hon fick ett pokémongosedjur, medan jag "bara" fick gå på nöjesfält... Logiken hos ett småbarn är slående!

De andra två fick vi samtidigt, av mormor. Varför minns jag inte, men jag minns att vi stod i vår hall och att vi fick dem oinslagna. Jag fick Snorlax och min syster fick Poliwhirl. Återigen var jag avundsjuk på att min syster fick en mycket roligare pokémon än jag. (Hon kommenterar att hon var väldigt nöjd över att få Poliwhirl, som var mycket roligare än Snorlax. Bra att vi var överrens i alla fall...)

Nåja, numera är jag inte avundsjuk. Dels för att jag inte gör sånt längre (i lika stor utsträckning i alla fall...) men också för att de numera alla är mina! Moahahaha!

God Jul!